Vilken helg! Kanon! Min mamma och hennes man bjöd familjen på suprise i Stockholm. Ungarna lämnades till svärföräldrarna och kl. 16 skulle vi träffas på Stortorget i Stockholm. Här blev vi lite kulturella efter att ha fått frågan "Vilken händelse inträffade på Stortorget år 1520?". Stockholms blodbad! Visste ni att alla gamla stenar man kan se längs landsvägarna med siffror på är avstånd till brunnen som står mitt på Stortorget. Japp! Nu har vi lärt oss det vi som inte kunde. Intressant då jag faktiskt har undrat vad stenarna haft för betydelse.
Nåja, vidare till hotell Reisen (mycket bra hotell) där vi skulle tillbringa natten (fortfarande utan barn :), svidade om och gick en promenad till slutstation som blev Hamburger Börs, showen var "Oslagbart" med artister som Jessica Andersson, Niklas Strömstedt, Eric Gadd, Petra Mede och de två trollkarlarna som var med på Talang. Mycket bra och kul överraskning! Tack! Bra musik, bra röster, bra sketcher.
Efter fem timmar på arslet med middag och bra musik så börjar hjärnan gå igång. "Det skulle vara kul att få träffa på artisterna, Eric Gadd om inte annat, den gamle godingen. Man kanske skulle gå back stage, kanske man skulle få en autograf. Kanske på plånboken inte på en servett...nä inte autograf, töntigt i min ålder. Hmm". Nje lägg ner nu din toka!
Vi begav oss för att hämta ut jackorna och då..vad i hela friden!... ser självaste Eric Gadd gå vid baren en bit bort. Det var som en autopilot gick på, jag knatade fram utan att tänka ... tittade honom i ansiktet (som förstås visade ett stort frågetecken), sträckte fram handen och här.... Vad fan ska jag säga nu? vad hade jag tänkt nu? Be om en autograf på plånboken eller hur var det? - "Hej, Öh, bra uppträde!". Tack sa han och jag pinnade i väg, skitglad! Ha ha Tänk att jag fick träffa på honom ändå, det var läckert.
Fick man inte chansen vid 20 så tar man den nu! :D
Men jag måste bara säga att tröttare publik får man leta efter i detta land. Varför, varför är folk så dåliga på släppa loss, om det är fartig musik så kan i allafall inte min kropp sitta stilla. Det är som det vore en skam att ställa sig upp och vicka på höfterna och klappa händerna. Herregud, det är musik och det är till för att kännas. Live! Tror också att artisterna uppskattar lite action och respons bland publiken, det är ju därför de står där. Ska tillägga att jag varit på fler sådana här tillfällen och publiken är lika stel bara för att det finns ett bord och en stol.
Efter showen gick vi tillbaka till hotellet, ca kl. 23.30. Vi gick upp på hotellrummen och lämnade jackorna, jag kilade ner lite före Thomas och skulle gå in till baren som visst hade förvandlats till ett fullproppat discotek. Ställde mig vid entren utifrån och där står en vakt, han tittar på mig och frågar "Hur står det till här då?" ÅH NEJ! Inte nu igen! - Bara bra, sa jag och fick en liten fågel stämplad på handen (phu, tack för det). De andra hade visst inte kommit dit än och jag kände mig malplacerad och kilade ut igen. Väl ute så bestämde sig Thomas och jag för att vara kvar på hotellrummet, beställde en varsin sandwichmacka (det största jag sett) till rummet och låg sen i sängen och åt till filmen "När lammen tystnar". Sen somnade vi, trötta föräldrar som vi är!
Lev och ha en trevlig söndag!
Linda
