Igår var vi på kalas och det var just i ett sött litet prinsessrum på Leos lekland som öppnade här i Uppsala nyligen. Det fanns 8-10 små kalas rum som var alla i olika teman, Prinsessrum, Dinosaurierum, discorum, undervattensrum, rymdenrum...you name it. Helt fantastiskt läckert och barnen älskade det, förståss. Tårtbiten försvann snabbare än vi hann blinka och vips var ungarna ute i detta lekhav. WOW! Man hann inte säga akta, var rädd om dig, åk inte den rutchkanan och inte den heller..(en del var fasligt branta)...ho ho!
Jag blev också lite leksugen, jag tog lilla Linnéa och gick in genom en glugg mot en stort skepp med kanoner. Ovanför runt fanns det en gång också med kanoner, ungarna var galna och sköt ner mot skeppet. Överallt for det skumbollar. Jag laddade en kanon, precis när händerna håller taget om kanonen så SMACK! En j-vla skumboll rakt på ögat! (Det är på ett sånt här ställe du biter dig i läppen och halvt ler). Ont och halvt seende tar jag Linnéa nedanför och hoppar ut. Livsfarligt! Hur kan dom ha sånt där? Vem sköt? Nä, vidare till lilla studsmattan med gumman så jag kan försöka se igen.
Det fanns två långa lagom branta rutchkanor, en av dom tvingade jag smått upp Linnéa i, satte henne i knät och åkte. Yihaaa hej vad det går, Smack! Nästa smäll, i det fina bollhavet nedanför tjonga blastboll rakt in i heliga rummet (nästan, det var fasiken tur att jag hade byxor på mig). Igen! igen! skriker Linnéa. Hmm ok, du får sitta bredvid så att jag kan skyffla undan bollarna med fötterna när vi kommer ner. Jag säger: varning grabbar, ni är ännu mera utsatta!
Efter minst 20 upp-och-ner-åka-rutchkana så var häcken öm, whiplashskadad (efter att varje gång glömma att ducka för lägre gående ställning) så blev det glass och kaffe (för mig). Emelie såg jag fara förbi då och då, helt i extas av denna lekplats. Jo så sant, en lekplats för barn. Vi vuxna har nog inget där uppe i klätterställningen att göra! I allafall inte en del av oss.
Lek lek lek
Kramar
Linda
