När det regnar...

... som kommer det uppifrån.

Tänka tänka tänka. Nix, jag minns inget av det roliga som jag tänkt dela med mig. Det är tråkigt för det var verkligen roligt, jag minns i alla fall att jag skrattade och sa att det här måste jag skriva ner. Synd!

En stor kram ska ni ha ändå!

KRAM
Linda

Jag lever!

Jo tack och lov. Äntligen pallar jag veckla ut laptopen och trycka på ON. Nu är den igång och jag tänkte skriva några rader. Måste tala om att sen förskolan och skolan började somnar ungarna kl. 20. YIPPIE! I tre veckor har jag legat i soffan och inte gjort ett dugg. Underbart! Har fortfarande bara möjlighet att slå på datorn vid sängen och när jag väl går och lägger mig så är det sova. Men nu så!

Hade en riktigt härlig hästhelg med tjejerna. Jag satt upp på en häst för första gången på 20 år i helgen. Red kanske fem varv och prövade både trav och galopp (knappt). Tur att ingen filmade, kände mig som en säck potatis där uppe. När jag väl klev av satt sadeln kvar mellan benen ... kändes det som. Fick tvinga ihop dom för att inte se ut som Zeb Macahan. Thomas var lycklig vid hemkomst kan jag lova, han trodde han skulle få bli häst nr två denna dag.

Har ett litet dilemma, lovat mina vänner att boka en två-timmars ritt en närliggande helg. De vet inte vad som väntar...jag som har så ont efter fem varv, vad blir det inte efter två TIMMAR??

Emelie har börjat på hästlekis därav mitt sug att få testa mina gamla kunskaper. Hon tycker det är roligt än så länge. Dyr sport bara om det blir permanent. Självklart är minstingen lite avis så nu står även hon i kö för att rida småponnys.

Gnägg!

Linda

Hard work work

Jädrar vad jag har jobbat (tycker jag) i många dagar nu. Herre jisses, nu är det tempo. Kul! Gäller bara att andas under tiden. Gubben och ungarna har nu semester medans jag jobbar. Vi får bara en vecka ihop i år. Jättetrist! Inte har vi planerat in något den veckan men tillsammans ska vi vara i allafall. Det är huvudsaken!

I fredags var jag faktiskt ledig för att få lite extra tid. Vi åkte till Gröna Lund, i fina bilen. Den fina bilen som jag så fint skulle kvadda lite. Det var så här....
Vi började turen från Uppsala, allt går galant, tills vi kommer till det där som heter Stockholm. Men snälla...ta tåget nästa gång. Det går inte att köra där inne! Var det höger eller vänster, kanske rakt fram, NEJ, fel håll. Jävlar! Har ni kört fel därinne så är det inte lätt att komma tillbaka inte, tillbaka på rätt spår. Nåja, vägen är igentligen ganska enkel till Gröna Lund (Phu!)

Väl framme...parkeringsplats? Där, ett litet hål för vår bil, för litet. Och byggnadsstängsel såklart. Överallt ska de fasen bygga, preciiiis överallt. Det var HÄR det hände, det var HÄR det sved (som salt i ..ni vet var). Jag skulle backa, två decimeter från stängslet och fyra decimeter från bilarna. SKRATCHH! Bonk! Det var bilen det, i bak, i hörnet, hela hörnet. En järngrej stack ut, såg den inte, den skulle inte finnas där!

Gråta, svära och sen bli glad. Här skulle åkas karuseller!


By by
Linda

Lek på Leos

Igår var vi på kalas och det var just i ett sött litet prinsessrum på Leos lekland som öppnade här i Uppsala nyligen. Det fanns 8-10 små kalas rum som var alla i olika teman, Prinsessrum, Dinosaurierum, discorum, undervattensrum, rymdenrum...you name it. Helt fantastiskt läckert och barnen älskade det, förståss. Tårtbiten försvann snabbare än vi hann blinka och vips var ungarna ute i detta lekhav. WOW! Man hann inte säga akta, var rädd om dig, åk inte den rutchkanan och inte den heller..(en del var fasligt branta)...ho ho!

Jag blev också lite leksugen, jag tog lilla Linnéa och gick in genom en glugg mot en stort skepp med kanoner. Ovanför runt fanns det en gång också med kanoner, ungarna var galna och sköt ner mot skeppet. Överallt for det skumbollar. Jag laddade en kanon, precis när händerna håller taget om kanonen så SMACK! En j-vla skumboll rakt på ögat! (Det är på ett sånt här ställe du biter dig i läppen och halvt ler). Ont och halvt seende tar jag Linnéa nedanför och hoppar ut. Livsfarligt! Hur kan dom ha sånt där? Vem sköt? Nä, vidare till lilla studsmattan med gumman så jag kan försöka se igen.

Det fanns två långa lagom branta rutchkanor, en av dom tvingade jag smått upp Linnéa i, satte henne i knät och åkte. Yihaaa  hej vad det går, Smack! Nästa smäll, i det fina bollhavet nedanför tjonga blastboll rakt in i heliga rummet (nästan, det var fasiken tur att jag hade byxor på mig). Igen! igen! skriker Linnéa. Hmm ok, du får sitta bredvid så att jag kan skyffla undan bollarna med fötterna när vi kommer ner. Jag säger: varning grabbar, ni är ännu mera utsatta!

Efter minst 20 upp-och-ner-åka-rutchkana så var häcken öm, whiplashskadad (efter att varje gång glömma att ducka för lägre gående ställning) så blev det glass och kaffe (för mig). Emelie såg jag fara förbi då och då, helt i extas av denna lekplats. Jo så sant, en lekplats för barn. Vi vuxna har nog inget där uppe i klätterställningen att göra! I allafall inte en del av oss.

Lek lek lek
Kramar

Linda

Hallojsan

Jaha, äntligen lite uppkoppling till min laptop. Blir vansinnig på att bli urkopplad eller inte uppkopplad trådlöst när jag vill. Ska väl köpa en ny router eller vad det är. Jajja...

Idag har de sprungit blodomloppet här i Uppsala. Och tänka er att jag blev så spontant anmäld av en kollega. "Linda, jag har anmält dig till blodomloppet". Jag satte luften i halsen...va sa du sa du? Kan man gå/promenera? Åh fasen, jag springer inte, aldrig någonsin (förutom efter mina barn). Kondis, vad är det? Faktum är att jag efter min knäskada (jo jag har väl berättat?) har väldigt taskig muskelatur i benet. Hade i och för sig byggt upp det lite precis lagom innan Emelie kom. Sen dess har jag inte tränat förutom ett försök efter att Linnéa kom, ont i lederna som fasen. Här går det utför...men snart uppför, har ju skaffat en rodd! I allfall, de sprang nog fint idag mina kollegor. Själv har jag sprungit tillbaka med Linnéa till sin säng från kl. 20 till kl. 21.40.

Här på vår lilla gräsplätt grönskar det i rabatterna. Förra ägarna var duktiga i landet, när en blomma blommat över kommer nästa upp. Fantasktiskt! Målandet har fått en paus efter altanen som blev kanonfin dessutom. Jag kan måla jag! Gubben fick leka med kidsen och stå för matlagningen. Lite skillnad blev det efter det gula. Hmm undra om man kan få hela området att måla husen vita istället för det herrgårdsgula? Dags att moderna till lite tycker jag. Kram på ER!


Före



Efter

Efter åt andra hållet

Husmusen

Ja men såklart, det var ju bara en tidsfråga innan tjejernas första husdjur skulle dyka upp. Nu kör vi...en hamster. Åh så gulligt, en liten vit Gullan. Gungor, trähus, springhjul och gud vet vad som är instoppat i den lilla stora buren. Sen kan man undra hur länge den lille får se dagsljus så som de håller på. Stackars mig...jo och lilla Gullan. Vi tjatade förr och vi tjatar fortfarande fast om nya saker. Akta lilla hamstern, bär inte så, gör inte så...men Linnéa! INTE sparka på springbollen, Gullan kan fara illa och dö.

Tänk när Emelie satte ner hamstern i en sådan genomskinlig springboll. Helt spontant tar Linnéa två steg och sparkar till den "bollen" så att den flyger upp i luften. Där ser jag stackars hamstern, en vit liten tuss snurra runt i den stora springbollen. Åh herregud, lever den? Stackars Linnéa fick en utskällning...Inte sparka på bollen med Gullan i! Stackars hamster och Linnéa. Men man kan inte låta bli att skratta åt det så här efteråt :).

Gullan guldhamster

Hej
Linda

Hej!

Vart börjar man efter en sådan här lång tid från skrivandet? Det finns massor att säga förstås men först och främst...VI HAR FLYTTAT! Yes! 12 min utanför staden med bil, trodde man inte.
Äntligen så fick vi vårat lilla radhus, gult förstås. Klippt och skuret ur Svenska hjärtan ha ha eller Svensson Svensson. Men det är för härligt! Flytten gick bra, så bra att jag fick en liktå på vänster lilltå av skoskav. Nu har jag en på varje fot, den ena fick jag efter en partykväll i Österike för en herrans massa år sen. Men kul var det. Ja vart ska det sluta?

Jo, huset är två vånings med källare, stort för oss som kommer från den lilla trean. Här får man välja plan vid kurragömmalek. Ungarna stortrivs och vi vuxna med förstås. Det är en känsla att bara kunna släppa ut kidsen, eller rulla upp vagnen på altan när Linnéa sover efter lunch med mera med mera.
Vi har en fiskdamm, 26 guldfiskar men jag tror de var 28 för en vecka sen. Det finns katter här, bäst att ladda en hink med vatten. Fiskarna kommer mot en, stirrar och gapar med munnarna med halva huvudet ovanför ytan, läbbiga djur det där. Vi får inte ge dom mat förens det är 8 grader i vattnet, de har svårt att smälta maten efter dvalan sägs det.

Vi har förstås fixat lite, målarpenseln har vuxit fast i handen på mig. Hallen och tre sovrum är gjorda med golv och tapeter. Källartrappen har ingen nålfilt kvar och den är till hälften målad. Det är det tråkigaste...att måla tredje gången, men nog är det skönt med terapi vissa kvällar. Ungarnas rum var och är ett roligt projekt, det är riktigt fint där nu men detaljer återstår. Jag ska lägga upp lite bilder sen, absolut.

Grannarna verkar trevliga, vi hade informations möte i föreningen förra veckan. Det var jag och PRO, precis som förra årets föreningsmöte på gamla gården. Men det var ändå kul, jag pratade på.
Sen var det städdag i lördags, Thomas tog sopborsten och sopade gatan, jag tog krafttag i sandlådan och skyfflade upp, skyfflade bort en herrans massa sand. Dags för påfyllning nu. Om jag ska vara ärlig så är det nog andra gången i mitt liv jag är med på såna här saker och det är riktigt givande trots allt. Vuxenpoäng nu eller?

Vi har och har haft problem med uppkopplingen av internet här och det är delvis därför jag inte har skrivit så mycket. Hade gärna velat skrivit när jag första veckan slog av en stor kula på grannens staket efter att fått låna en såg. Det var lite jobbigt, sprang ner lite lätt från deras yttertrapp, grabbar tag i kulan för att gå runt den, då flyger den över gångvägen över till grannhusets vägg. Eftersom de satt i köket och åt såg de också när jag stod där med kulan i handen och kollade in mot köksfönstret med ett litet "hoppsan-leende". Oj titta här, men oj så tokigt, skruvar lite på handen med den stora träkulan vid kinden och höjda ögonbryn. Sätter försiktigt tillbaka den lite rangligt på staketet. Emelie lämnade sågen.

Nog skrivet för detta inlägg! Börjar på ett nytt...

Kraaaaaaam
Linda

PMS säger allt

Ja, PMS säger allt! Varje ord som kommer ur munnen är PMS, det är inte jag. Jag kan inte göra nånting rätt dessa dagar och hur jag än försöker kommer orden fel så fort munnen öppnas. Borde inte sitta vid ratten heller. Det är som synapserna inte vill koppla i hjärnan, det sprakar och slår gnistor överallt. Häll vatten över mig och det blir kortslutning. Nä, tyst är vad jag ska vara och låsa in mig tills det är över. Har suttit på kurs igår, idag och har haft åsikter om allt fast jag inte borde tänka så mycket. Det är precis som dagarna går i dimma, som när man stått på scen och sjungit eller sagt något och sen inte minnas att man ens varit upp pga nervositet. Så känns det! Minns knappt vad jag sagt. Snacka om bergochdalbana, ni killar ska känna er glada över att slippa detta fenomen. Och ja! Det går att skylla på PMS!

Eftermiddagen bjöd på hämtning av barnen och jag tänkte det kunde vara kul och åka stjärtlapp innan Emelies gympa började. Linnéa ville bara åka tre gånger sen ville hon hem (vilket inte gick då hon och jag måste sitta och vänta i ett omklädningsrum i en timme på Emelie). Vi satt tålmodigt och väntade ut tiden. Sen bråk hela kvällen, den ena ungen avlöste den andra och jag försökte med alla medel. Känslig som jag just nu gjorde det inte bättre, jag var så trött och arg så det brast, jag grät (inte så de såg dock). Barnen testar dagligen och speciellt när de är trötta eller hungriga så är även dom känsliga, jag vet.

Varningsflagga! Gå inte nära när jag hugger på småsaker (lite extra och lite tätare) som en trasig penna, fulla soppåsar, you name it. Fast föresten...jag kanske behöver bli ompysslad ;). Jag har läst att man ska ta denna PMS energi och vända den till något bra. Det ni tjejer! (kanske har skrivit om det förr). Kanske man inte har gjort så mycket tokigt dessa dagar då. Skiten i slasken och soporna blir tömda, pennan slängs och kanske ett frö man sår till en ide i någon. Ja vem vet? Jag vet i allafall att jag ska vara tyst i morgon eller svara på tilltal med ett leende på läpparna. I värsta fall får jag stoppa en penna i käften och på så sätt få upp mungiporna.

Nåja ja, det var denna dag, i morgon är en annan med nya glada tag hoppas jag. En vecka kvar sen flyttar vi, yihaaa! Men eftersom vi inte är allt för optimistiska idag så har jag seperationsångest från mina grannar, gårdarna, förskolan och allt runt omkring. Vet ni...jag stortjöt när jag flyttade hit från min underbara etta (kanske hade PMS då också, minns inte). Patetisk kan en del tycka men jo, minnen och allt kommer över en. Man lämnar och går in i något nytt förväntansfullt med noll kontroll. Häftigt ändå! Spännande! Nu vill jag flytta in och sova med en pensel i handen, barnen får gärna ligga bredvid med färg lite överallt på sig (gubben med för den delen).

Kram på er alla PMS kärringar och annat folk
Linda

Två veckor och fyra dagar...

KVAR! Sen går lasset till det gula radhuset. Vårt radhus! Har möblerat och tapetserat i huvudet så mycket att jag nästan är redo att flytta igen ;). Vi längtar så man kan bli galen, lägenheten krymper för varje dag. Inte så konstigt med tanke på de flyttlådor jag fyllt sen julas, de står längs väggarna lite här och var. Ivirg som jag är så fyndade jag en TV bänk på blocket så den gjorde vardagsrummet mera mindre.


Nu ska drömma tapeter!

Ha det så bra!
Linda

Lite barnsnack

Ja hej och hå! Vad säger man? Önskar jag kunde sitta en liten stund varje dag och dela med mig av lite av varje men så ser det inte ut idag. En tillbaka spolning på några veckor, vad har hänt. Jo, jag och Linnéa vinkade hejdå till nappflaskorna i sophinken. Inte en enda blöja bytt på en vecka, inte ett lakan bytt pga överfylld blöja. Yiehaaa! Mamma och pappa sover på nätterna! Lilla gumman har varit jätteduktig på den biten. Men....

...Linnéa ÄR i trotsåldern och beter sig precis som sin storasyster gjorde när hon var i samma ålder. Vägra sova, vägra, vägra och vägra.

Ni vet dom stackars föräldrar som finner sig i affären med en skrikande unge som flaxar med armar och ben på golvet. Jag tillhör den gruppen, det är ett faktum. Efter en timmes läggning eller försök att bara få in lilla ungen i bilen efter hämtning på förskolan så är all pedagogik prövad. Då infinner sig lilla jävulen i mamman som bänder in ungen i bilen eller säger nåt litet skrämmande så hon ska ligga still i sängen. Nä usch och fy, ångest! Så får man inte göra eller säga. Men VAD GÖR man då? Vad gör man när all ork tar slut och inget man säger fungerar? Dags att ta reda på det! En vän går en COPE kurs, föräldrarkurs, den vill jag också gå. Ska nog anmäla mig nästa vända och se om man kan bryta något mönster.

Skapa rutiner! Jo vi har läst och gjort som de skriver...bada ungarna, läs en bok, sjung en sång osv. Har fasen gjort allt och nu har vi en rutin. Vi badar, vi läser, vi sjunger och ungarna avslutar detta med att släcka och tända lamporna, springa upp och ner från sängen, hoppa i sängen och prata prata prata. VARJE kväll. Men....rutinen fungerar inte riktigt som den var tänkt från början. Det var tänkt att ungarna skulle ha varvat ner och t.o.m somnat redan efter boken.

Klart slut!
L

Fick en Gadd i hand

Vilken helg! Kanon! Min mamma och hennes man bjöd familjen på suprise i Stockholm. Ungarna lämnades till svärföräldrarna och kl. 16 skulle vi träffas på Stortorget i Stockholm. Här blev vi lite kulturella efter att ha fått frågan "Vilken händelse inträffade på Stortorget år 1520?". Stockholms blodbad! Visste ni att alla gamla stenar man kan se längs landsvägarna med siffror på är avstånd till brunnen som står mitt på Stortorget. Japp! Nu har vi lärt oss det vi som inte kunde. Intressant då jag faktiskt har undrat vad stenarna haft för betydelse.

Nåja, vidare till hotell Reisen (mycket bra hotell) där vi skulle tillbringa natten (fortfarande utan barn :), svidade om och gick en promenad till slutstation som blev Hamburger Börs, showen var "Oslagbart" med artister som Jessica Andersson, Niklas Strömstedt, Eric Gadd, Petra Mede och de två trollkarlarna som var med på Talang. Mycket bra och kul överraskning! Tack! Bra musik, bra röster, bra sketcher.

Efter fem timmar på arslet med middag och bra musik så börjar hjärnan gå igång. "Det skulle vara kul att få träffa på artisterna, Eric Gadd om inte annat, den gamle godingen. Man kanske skulle gå back stage, kanske man skulle få en autograf. Kanske på plånboken inte på en servett...nä inte autograf, töntigt i min ålder. Hmm". Nje lägg ner nu din toka!

Vi begav oss för att hämta ut jackorna och då..vad i hela friden!... ser självaste Eric Gadd gå vid baren en bit bort. Det var som en autopilot gick på, jag knatade fram utan att tänka ... tittade honom i ansiktet (som förstås visade ett stort frågetecken), sträckte fram handen och här.... Vad fan ska jag säga nu? vad hade jag tänkt nu? Be om en autograf på plånboken eller hur var det?  - "Hej, Öh, bra uppträde!". Tack sa han och jag pinnade i väg, skitglad! Ha ha Tänk att jag fick träffa på honom ändå, det var läckert.

Fick man inte chansen vid 20 så tar man den nu! :D

Men jag måste bara säga att tröttare publik får man leta efter i detta land. Varför, varför är folk så dåliga på släppa loss, om det är fartig musik så kan i allafall inte min kropp sitta stilla. Det är som det vore en skam att ställa sig upp och vicka på höfterna och klappa händerna. Herregud, det är musik och det är till för att kännas. Live! Tror också att artisterna uppskattar lite action och respons bland publiken, det är ju därför de står där. Ska tillägga att jag varit på fler sådana här tillfällen och publiken är lika stel bara för att det finns ett bord och en stol.

Efter showen gick vi tillbaka till hotellet, ca kl. 23.30. Vi gick upp på hotellrummen och lämnade jackorna, jag kilade ner lite före Thomas och skulle gå in till baren som visst hade förvandlats till ett fullproppat discotek. Ställde mig vid entren utifrån och där står en vakt, han tittar på mig och frågar "Hur står det till här då?" ÅH NEJ! Inte nu igen! - Bara bra, sa jag och fick en liten fågel stämplad på handen (phu, tack för det). De andra hade visst inte kommit dit än och jag kände mig malplacerad och kilade ut igen. Väl ute så bestämde sig Thomas och jag för att vara kvar på hotellrummet, beställde en varsin sandwichmacka (det största jag sett) till rummet och låg sen i sängen och åt till filmen "När lammen tystnar". Sen somnade vi, trötta föräldrar som vi är!
Lev och ha en trevlig söndag!
Linda