Ja hej och hå! Vad säger man? Önskar jag kunde sitta en liten stund varje dag och dela med mig av lite av varje men så ser det inte ut idag. En tillbaka spolning på några veckor, vad har hänt. Jo, jag och Linnéa vinkade hejdå till nappflaskorna i sophinken. Inte en enda blöja bytt på en vecka, inte ett lakan bytt pga överfylld blöja. Yiehaaa! Mamma och pappa sover på nätterna! Lilla gumman har varit jätteduktig på den biten. Men....
...Linnéa ÄR i trotsåldern och beter sig precis som sin storasyster gjorde när hon var i samma ålder. Vägra sova, vägra, vägra och vägra.
Ni vet dom stackars föräldrar som finner sig i affären med en skrikande unge som flaxar med armar och ben på golvet. Jag tillhör den gruppen, det är ett faktum. Efter en timmes läggning eller försök att bara få in lilla ungen i bilen efter hämtning på förskolan så är all pedagogik prövad. Då infinner sig lilla jävulen i mamman som bänder in ungen i bilen eller säger nåt litet skrämmande så hon ska ligga still i sängen. Nä usch och fy, ångest! Så får man inte göra eller säga. Men VAD GÖR man då? Vad gör man när all ork tar slut och inget man säger fungerar? Dags att ta reda på det! En vän går en COPE kurs, föräldrarkurs, den vill jag också gå. Ska nog anmäla mig nästa vända och se om man kan bryta något mönster.
Skapa rutiner! Jo vi har läst och gjort som de skriver...bada ungarna, läs en bok, sjung en sång osv. Har fasen gjort allt och nu har vi en rutin. Vi badar, vi läser, vi sjunger och ungarna avslutar detta med att släcka och tända lamporna, springa upp och ner från sängen, hoppa i sängen och prata prata prata. VARJE kväll. Men....rutinen fungerar inte riktigt som den var tänkt från början. Det var tänkt att ungarna skulle ha varvat ner och t.o.m somnat redan efter boken.
Klart slut!
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar