Vart börjar man efter en sådan här lång tid från skrivandet? Det finns massor att säga förstås men först och främst...VI HAR FLYTTAT! Yes! 12 min utanför staden med bil, trodde man inte.
Äntligen så fick vi vårat lilla radhus, gult förstås. Klippt och skuret ur Svenska hjärtan ha ha eller Svensson Svensson. Men det är för härligt! Flytten gick bra, så bra att jag fick en liktå på vänster lilltå av skoskav. Nu har jag en på varje fot, den ena fick jag efter en partykväll i Österike för en herrans massa år sen. Men kul var det. Ja vart ska det sluta?
Jo, huset är två vånings med källare, stort för oss som kommer från den lilla trean. Här får man välja plan vid kurragömmalek. Ungarna stortrivs och vi vuxna med förstås. Det är en känsla att bara kunna släppa ut kidsen, eller rulla upp vagnen på altan när Linnéa sover efter lunch med mera med mera.
Vi har en fiskdamm, 26 guldfiskar men jag tror de var 28 för en vecka sen. Det finns katter här, bäst att ladda en hink med vatten. Fiskarna kommer mot en, stirrar och gapar med munnarna med halva huvudet ovanför ytan, läbbiga djur det där. Vi får inte ge dom mat förens det är 8 grader i vattnet, de har svårt att smälta maten efter dvalan sägs det.
Vi har förstås fixat lite, målarpenseln har vuxit fast i handen på mig. Hallen och tre sovrum är gjorda med golv och tapeter. Källartrappen har ingen nålfilt kvar och den är till hälften målad. Det är det tråkigaste...att måla tredje gången, men nog är det skönt med terapi vissa kvällar. Ungarnas rum var och är ett roligt projekt, det är riktigt fint där nu men detaljer återstår. Jag ska lägga upp lite bilder sen, absolut.
Grannarna verkar trevliga, vi hade informations möte i föreningen förra veckan. Det var jag och PRO, precis som förra årets föreningsmöte på gamla gården. Men det var ändå kul, jag pratade på.
Sen var det städdag i lördags, Thomas tog sopborsten och sopade gatan, jag tog krafttag i sandlådan och skyfflade upp, skyfflade bort en herrans massa sand. Dags för påfyllning nu. Om jag ska vara ärlig så är det nog andra gången i mitt liv jag är med på såna här saker och det är riktigt givande trots allt. Vuxenpoäng nu eller?
Vi har och har haft problem med uppkopplingen av internet här och det är delvis därför jag inte har skrivit så mycket. Hade gärna velat skrivit när jag första veckan slog av en stor kula på grannens staket efter att fått låna en såg. Det var lite jobbigt, sprang ner lite lätt från deras yttertrapp, grabbar tag i kulan för att gå runt den, då flyger den över gångvägen över till grannhusets vägg. Eftersom de satt i köket och åt såg de också när jag stod där med kulan i handen och kollade in mot köksfönstret med ett litet "hoppsan-leende". Oj titta här, men oj så tokigt, skruvar lite på handen med den stora träkulan vid kinden och höjda ögonbryn. Sätter försiktigt tillbaka den lite rangligt på staketet. Emelie lämnade sågen.
Nog skrivet för detta inlägg! Börjar på ett nytt...
Kraaaaaaam
Linda
