Ja, PMS säger allt! Varje ord som kommer ur munnen är PMS, det är inte jag. Jag kan inte göra nånting rätt dessa dagar och hur jag än försöker kommer orden fel så fort munnen öppnas. Borde inte sitta vid ratten heller. Det är som synapserna inte vill koppla i hjärnan, det sprakar och slår gnistor överallt. Häll vatten över mig och det blir kortslutning. Nä, tyst är vad jag ska vara och låsa in mig tills det är över. Har suttit på kurs igår, idag och har haft åsikter om allt fast jag inte borde tänka så mycket. Det är precis som dagarna går i dimma, som när man stått på scen och sjungit eller sagt något och sen inte minnas att man ens varit upp pga nervositet. Så känns det! Minns knappt vad jag sagt. Snacka om bergochdalbana, ni killar ska känna er glada över att slippa detta fenomen. Och ja! Det går att skylla på PMS!
Eftermiddagen bjöd på hämtning av barnen och jag tänkte det kunde vara kul och åka stjärtlapp innan Emelies gympa började. Linnéa ville bara åka tre gånger sen ville hon hem (vilket inte gick då hon och jag måste sitta och vänta i ett omklädningsrum i en timme på Emelie). Vi satt tålmodigt och väntade ut tiden. Sen bråk hela kvällen, den ena ungen avlöste den andra och jag försökte med alla medel. Känslig som jag just nu gjorde det inte bättre, jag var så trött och arg så det brast, jag grät (inte så de såg dock). Barnen testar dagligen och speciellt när de är trötta eller hungriga så är även dom känsliga, jag vet.
Varningsflagga! Gå inte nära när jag hugger på småsaker (lite extra och lite tätare) som en trasig penna, fulla soppåsar, you name it. Fast föresten...jag kanske behöver bli ompysslad ;). Jag har läst att man ska ta denna PMS energi och vända den till något bra. Det ni tjejer! (kanske har skrivit om det förr). Kanske man inte har gjort så mycket tokigt dessa dagar då. Skiten i slasken och soporna blir tömda, pennan slängs och kanske ett frö man sår till en ide i någon. Ja vem vet? Jag vet i allafall att jag ska vara tyst i morgon eller svara på tilltal med ett leende på läpparna. I värsta fall får jag stoppa en penna i käften och på så sätt få upp mungiporna.
Nåja ja, det var denna dag, i morgon är en annan med nya glada tag hoppas jag. En vecka kvar sen flyttar vi, yihaaa! Men eftersom vi inte är allt för optimistiska idag så har jag seperationsångest från mina grannar, gårdarna, förskolan och allt runt omkring. Vet ni...jag stortjöt när jag flyttade hit från min underbara etta (kanske hade PMS då också, minns inte). Patetisk kan en del tycka men jo, minnen och allt kommer över en. Man lämnar och går in i något nytt förväntansfullt med noll kontroll. Häftigt ändå! Spännande! Nu vill jag flytta in och sova med en pensel i handen, barnen får gärna ligga bredvid med färg lite överallt på sig (gubben med för den delen).
Kram på er alla PMS kärringar och annat folk
Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar