... som kommer det uppifrån.
Tänka tänka tänka. Nix, jag minns inget av det roliga som jag tänkt dela med mig. Det är tråkigt för det var verkligen roligt, jag minns i alla fall att jag skrattade och sa att det här måste jag skriva ner. Synd!
En stor kram ska ni ha ändå!
KRAM
Linda
måndag 17 september 2012
Jag lever!
Jo tack och lov. Äntligen pallar jag veckla ut laptopen och trycka på ON. Nu är den igång och jag tänkte skriva några rader. Måste tala om att sen förskolan och skolan började somnar ungarna kl. 20. YIPPIE! I tre veckor har jag legat i soffan och inte gjort ett dugg. Underbart! Har fortfarande bara möjlighet att slå på datorn vid sängen och när jag väl går och lägger mig så är det sova. Men nu så!
Hade en riktigt härlig hästhelg med tjejerna. Jag satt upp på en häst för första gången på 20 år i helgen. Red kanske fem varv och prövade både trav och galopp (knappt). Tur att ingen filmade, kände mig som en säck potatis där uppe. När jag väl klev av satt sadeln kvar mellan benen ... kändes det som. Fick tvinga ihop dom för att inte se ut som Zeb Macahan. Thomas var lycklig vid hemkomst kan jag lova, han trodde han skulle få bli häst nr två denna dag.
Har ett litet dilemma, lovat mina vänner att boka en två-timmars ritt en närliggande helg. De vet inte vad som väntar...jag som har så ont efter fem varv, vad blir det inte efter två TIMMAR??
Emelie har börjat på hästlekis därav mitt sug att få testa mina gamla kunskaper. Hon tycker det är roligt än så länge. Dyr sport bara om det blir permanent. Självklart är minstingen lite avis så nu står även hon i kö för att rida småponnys.
Gnägg!
Linda
Hade en riktigt härlig hästhelg med tjejerna. Jag satt upp på en häst för första gången på 20 år i helgen. Red kanske fem varv och prövade både trav och galopp (knappt). Tur att ingen filmade, kände mig som en säck potatis där uppe. När jag väl klev av satt sadeln kvar mellan benen ... kändes det som. Fick tvinga ihop dom för att inte se ut som Zeb Macahan. Thomas var lycklig vid hemkomst kan jag lova, han trodde han skulle få bli häst nr två denna dag.
Har ett litet dilemma, lovat mina vänner att boka en två-timmars ritt en närliggande helg. De vet inte vad som väntar...jag som har så ont efter fem varv, vad blir det inte efter två TIMMAR??
Emelie har börjat på hästlekis därav mitt sug att få testa mina gamla kunskaper. Hon tycker det är roligt än så länge. Dyr sport bara om det blir permanent. Självklart är minstingen lite avis så nu står även hon i kö för att rida småponnys.
Gnägg!
Linda
måndag 2 juli 2012
Hard work work
Jädrar vad jag har jobbat (tycker jag) i många dagar nu. Herre jisses, nu är det tempo. Kul! Gäller bara att andas under tiden. Gubben och ungarna har nu semester medans jag jobbar. Vi får bara en vecka ihop i år. Jättetrist! Inte har vi planerat in något den veckan men tillsammans ska vi vara i allafall. Det är huvudsaken!
I fredags var jag faktiskt ledig för att få lite extra tid. Vi åkte till Gröna Lund, i fina bilen. Den fina bilen som jag så fint skulle kvadda lite. Det var så här....
Vi började turen från Uppsala, allt går galant, tills vi kommer till det där som heter Stockholm. Men snälla...ta tåget nästa gång. Det går inte att köra där inne! Var det höger eller vänster, kanske rakt fram, NEJ, fel håll. Jävlar! Har ni kört fel därinne så är det inte lätt att komma tillbaka inte, tillbaka på rätt spår. Nåja, vägen är igentligen ganska enkel till Gröna Lund (Phu!)
Väl framme...parkeringsplats? Där, ett litet hål för vår bil, för litet. Och byggnadsstängsel såklart. Överallt ska de fasen bygga, preciiiis överallt. Det var HÄR det hände, det var HÄR det sved (som salt i ..ni vet var). Jag skulle backa, två decimeter från stängslet och fyra decimeter från bilarna. SKRATCHH! Bonk! Det var bilen det, i bak, i hörnet, hela hörnet. En järngrej stack ut, såg den inte, den skulle inte finnas där!
Gråta, svära och sen bli glad. Här skulle åkas karuseller!
By by
Linda
I fredags var jag faktiskt ledig för att få lite extra tid. Vi åkte till Gröna Lund, i fina bilen. Den fina bilen som jag så fint skulle kvadda lite. Det var så här....
Vi började turen från Uppsala, allt går galant, tills vi kommer till det där som heter Stockholm. Men snälla...ta tåget nästa gång. Det går inte att köra där inne! Var det höger eller vänster, kanske rakt fram, NEJ, fel håll. Jävlar! Har ni kört fel därinne så är det inte lätt att komma tillbaka inte, tillbaka på rätt spår. Nåja, vägen är igentligen ganska enkel till Gröna Lund (Phu!)
Väl framme...parkeringsplats? Där, ett litet hål för vår bil, för litet. Och byggnadsstängsel såklart. Överallt ska de fasen bygga, preciiiis överallt. Det var HÄR det hände, det var HÄR det sved (som salt i ..ni vet var). Jag skulle backa, två decimeter från stängslet och fyra decimeter från bilarna. SKRATCHH! Bonk! Det var bilen det, i bak, i hörnet, hela hörnet. En järngrej stack ut, såg den inte, den skulle inte finnas där!
Gråta, svära och sen bli glad. Här skulle åkas karuseller!
By by
Linda
måndag 11 juni 2012
Lek på Leos
Igår var vi på kalas och det var just i ett sött litet prinsessrum på Leos lekland som öppnade här i Uppsala nyligen. Det fanns 8-10 små kalas rum som var alla i olika teman, Prinsessrum, Dinosaurierum, discorum, undervattensrum, rymdenrum...you name it. Helt fantastiskt läckert och barnen älskade det, förståss. Tårtbiten försvann snabbare än vi hann blinka och vips var ungarna ute i detta lekhav. WOW! Man hann inte säga akta, var rädd om dig, åk inte den rutchkanan och inte den heller..(en del var fasligt branta)...ho ho!
Jag blev också lite leksugen, jag tog lilla Linnéa och gick in genom en glugg mot en stort skepp med kanoner. Ovanför runt fanns det en gång också med kanoner, ungarna var galna och sköt ner mot skeppet. Överallt for det skumbollar. Jag laddade en kanon, precis när händerna håller taget om kanonen så SMACK! En j-vla skumboll rakt på ögat! (Det är på ett sånt här ställe du biter dig i läppen och halvt ler). Ont och halvt seende tar jag Linnéa nedanför och hoppar ut. Livsfarligt! Hur kan dom ha sånt där? Vem sköt? Nä, vidare till lilla studsmattan med gumman så jag kan försöka se igen.
Det fanns två långa lagom branta rutchkanor, en av dom tvingade jag smått upp Linnéa i, satte henne i knät och åkte. Yihaaa hej vad det går, Smack! Nästa smäll, i det fina bollhavet nedanför tjonga blastboll rakt in i heliga rummet (nästan, det var fasiken tur att jag hade byxor på mig). Igen! igen! skriker Linnéa. Hmm ok, du får sitta bredvid så att jag kan skyffla undan bollarna med fötterna när vi kommer ner. Jag säger: varning grabbar, ni är ännu mera utsatta!
Efter minst 20 upp-och-ner-åka-rutchkana så var häcken öm, whiplashskadad (efter att varje gång glömma att ducka för lägre gående ställning) så blev det glass och kaffe (för mig). Emelie såg jag fara förbi då och då, helt i extas av denna lekplats. Jo så sant, en lekplats för barn. Vi vuxna har nog inget där uppe i klätterställningen att göra! I allafall inte en del av oss.
Lek lek lek
Kramar
Linda
Jag blev också lite leksugen, jag tog lilla Linnéa och gick in genom en glugg mot en stort skepp med kanoner. Ovanför runt fanns det en gång också med kanoner, ungarna var galna och sköt ner mot skeppet. Överallt for det skumbollar. Jag laddade en kanon, precis när händerna håller taget om kanonen så SMACK! En j-vla skumboll rakt på ögat! (Det är på ett sånt här ställe du biter dig i läppen och halvt ler). Ont och halvt seende tar jag Linnéa nedanför och hoppar ut. Livsfarligt! Hur kan dom ha sånt där? Vem sköt? Nä, vidare till lilla studsmattan med gumman så jag kan försöka se igen.
Det fanns två långa lagom branta rutchkanor, en av dom tvingade jag smått upp Linnéa i, satte henne i knät och åkte. Yihaaa hej vad det går, Smack! Nästa smäll, i det fina bollhavet nedanför tjonga blastboll rakt in i heliga rummet (nästan, det var fasiken tur att jag hade byxor på mig). Igen! igen! skriker Linnéa. Hmm ok, du får sitta bredvid så att jag kan skyffla undan bollarna med fötterna när vi kommer ner. Jag säger: varning grabbar, ni är ännu mera utsatta!
Efter minst 20 upp-och-ner-åka-rutchkana så var häcken öm, whiplashskadad (efter att varje gång glömma att ducka för lägre gående ställning) så blev det glass och kaffe (för mig). Emelie såg jag fara förbi då och då, helt i extas av denna lekplats. Jo så sant, en lekplats för barn. Vi vuxna har nog inget där uppe i klätterställningen att göra! I allafall inte en del av oss.
Lek lek lek
Kramar
Linda
onsdag 30 maj 2012
Hallojsan
Jaha, äntligen lite uppkoppling till min laptop. Blir vansinnig på att bli urkopplad eller inte uppkopplad trådlöst när jag vill. Ska väl köpa en ny router eller vad det är. Jajja...
Idag har de sprungit blodomloppet här i Uppsala. Och tänka er att jag blev så spontant anmäld av en kollega. "Linda, jag har anmält dig till blodomloppet". Jag satte luften i halsen...va sa du sa du? Kan man gå/promenera? Åh fasen, jag springer inte, aldrig någonsin (förutom efter mina barn). Kondis, vad är det? Faktum är att jag efter min knäskada (jo jag har väl berättat?) har väldigt taskig muskelatur i benet. Hade i och för sig byggt upp det lite precis lagom innan Emelie kom. Sen dess har jag inte tränat förutom ett försök efter att Linnéa kom, ont i lederna som fasen. Här går det utför...men snart uppför, har ju skaffat en rodd! I allfall, de sprang nog fint idag mina kollegor. Själv har jag sprungit tillbaka med Linnéa till sin säng från kl. 20 till kl. 21.40.
Här på vår lilla gräsplätt grönskar det i rabatterna. Förra ägarna var duktiga i landet, när en blomma blommat över kommer nästa upp. Fantasktiskt! Målandet har fått en paus efter altanen som blev kanonfin dessutom. Jag kan måla jag! Gubben fick leka med kidsen och stå för matlagningen. Lite skillnad blev det efter det gula. Hmm undra om man kan få hela området att måla husen vita istället för det herrgårdsgula? Dags att moderna till lite tycker jag. Kram på ER!
Idag har de sprungit blodomloppet här i Uppsala. Och tänka er att jag blev så spontant anmäld av en kollega. "Linda, jag har anmält dig till blodomloppet". Jag satte luften i halsen...va sa du sa du? Kan man gå/promenera? Åh fasen, jag springer inte, aldrig någonsin (förutom efter mina barn). Kondis, vad är det? Faktum är att jag efter min knäskada (jo jag har väl berättat?) har väldigt taskig muskelatur i benet. Hade i och för sig byggt upp det lite precis lagom innan Emelie kom. Sen dess har jag inte tränat förutom ett försök efter att Linnéa kom, ont i lederna som fasen. Här går det utför...men snart uppför, har ju skaffat en rodd! I allfall, de sprang nog fint idag mina kollegor. Själv har jag sprungit tillbaka med Linnéa till sin säng från kl. 20 till kl. 21.40.
Här på vår lilla gräsplätt grönskar det i rabatterna. Förra ägarna var duktiga i landet, när en blomma blommat över kommer nästa upp. Fantasktiskt! Målandet har fått en paus efter altanen som blev kanonfin dessutom. Jag kan måla jag! Gubben fick leka med kidsen och stå för matlagningen. Lite skillnad blev det efter det gula. Hmm undra om man kan få hela området att måla husen vita istället för det herrgårdsgula? Dags att moderna till lite tycker jag. Kram på ER!
 |
| Före |
 |
| Efter |
 |
| Efter åt andra hållet |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)