PMS säger allt

Ja, PMS säger allt! Varje ord som kommer ur munnen är PMS, det är inte jag. Jag kan inte göra nånting rätt dessa dagar och hur jag än försöker kommer orden fel så fort munnen öppnas. Borde inte sitta vid ratten heller. Det är som synapserna inte vill koppla i hjärnan, det sprakar och slår gnistor överallt. Häll vatten över mig och det blir kortslutning. Nä, tyst är vad jag ska vara och låsa in mig tills det är över. Har suttit på kurs igår, idag och har haft åsikter om allt fast jag inte borde tänka så mycket. Det är precis som dagarna går i dimma, som när man stått på scen och sjungit eller sagt något och sen inte minnas att man ens varit upp pga nervositet. Så känns det! Minns knappt vad jag sagt. Snacka om bergochdalbana, ni killar ska känna er glada över att slippa detta fenomen. Och ja! Det går att skylla på PMS!

Eftermiddagen bjöd på hämtning av barnen och jag tänkte det kunde vara kul och åka stjärtlapp innan Emelies gympa började. Linnéa ville bara åka tre gånger sen ville hon hem (vilket inte gick då hon och jag måste sitta och vänta i ett omklädningsrum i en timme på Emelie). Vi satt tålmodigt och väntade ut tiden. Sen bråk hela kvällen, den ena ungen avlöste den andra och jag försökte med alla medel. Känslig som jag just nu gjorde det inte bättre, jag var så trött och arg så det brast, jag grät (inte så de såg dock). Barnen testar dagligen och speciellt när de är trötta eller hungriga så är även dom känsliga, jag vet.

Varningsflagga! Gå inte nära när jag hugger på småsaker (lite extra och lite tätare) som en trasig penna, fulla soppåsar, you name it. Fast föresten...jag kanske behöver bli ompysslad ;). Jag har läst att man ska ta denna PMS energi och vända den till något bra. Det ni tjejer! (kanske har skrivit om det förr). Kanske man inte har gjort så mycket tokigt dessa dagar då. Skiten i slasken och soporna blir tömda, pennan slängs och kanske ett frö man sår till en ide i någon. Ja vem vet? Jag vet i allafall att jag ska vara tyst i morgon eller svara på tilltal med ett leende på läpparna. I värsta fall får jag stoppa en penna i käften och på så sätt få upp mungiporna.

Nåja ja, det var denna dag, i morgon är en annan med nya glada tag hoppas jag. En vecka kvar sen flyttar vi, yihaaa! Men eftersom vi inte är allt för optimistiska idag så har jag seperationsångest från mina grannar, gårdarna, förskolan och allt runt omkring. Vet ni...jag stortjöt när jag flyttade hit från min underbara etta (kanske hade PMS då också, minns inte). Patetisk kan en del tycka men jo, minnen och allt kommer över en. Man lämnar och går in i något nytt förväntansfullt med noll kontroll. Häftigt ändå! Spännande! Nu vill jag flytta in och sova med en pensel i handen, barnen får gärna ligga bredvid med färg lite överallt på sig (gubben med för den delen).

Kram på er alla PMS kärringar och annat folk
Linda

Två veckor och fyra dagar...

KVAR! Sen går lasset till det gula radhuset. Vårt radhus! Har möblerat och tapetserat i huvudet så mycket att jag nästan är redo att flytta igen ;). Vi längtar så man kan bli galen, lägenheten krymper för varje dag. Inte så konstigt med tanke på de flyttlådor jag fyllt sen julas, de står längs väggarna lite här och var. Ivirg som jag är så fyndade jag en TV bänk på blocket så den gjorde vardagsrummet mera mindre.


Nu ska drömma tapeter!

Ha det så bra!
Linda

Lite barnsnack

Ja hej och hå! Vad säger man? Önskar jag kunde sitta en liten stund varje dag och dela med mig av lite av varje men så ser det inte ut idag. En tillbaka spolning på några veckor, vad har hänt. Jo, jag och Linnéa vinkade hejdå till nappflaskorna i sophinken. Inte en enda blöja bytt på en vecka, inte ett lakan bytt pga överfylld blöja. Yiehaaa! Mamma och pappa sover på nätterna! Lilla gumman har varit jätteduktig på den biten. Men....

...Linnéa ÄR i trotsåldern och beter sig precis som sin storasyster gjorde när hon var i samma ålder. Vägra sova, vägra, vägra och vägra.

Ni vet dom stackars föräldrar som finner sig i affären med en skrikande unge som flaxar med armar och ben på golvet. Jag tillhör den gruppen, det är ett faktum. Efter en timmes läggning eller försök att bara få in lilla ungen i bilen efter hämtning på förskolan så är all pedagogik prövad. Då infinner sig lilla jävulen i mamman som bänder in ungen i bilen eller säger nåt litet skrämmande så hon ska ligga still i sängen. Nä usch och fy, ångest! Så får man inte göra eller säga. Men VAD GÖR man då? Vad gör man när all ork tar slut och inget man säger fungerar? Dags att ta reda på det! En vän går en COPE kurs, föräldrarkurs, den vill jag också gå. Ska nog anmäla mig nästa vända och se om man kan bryta något mönster.

Skapa rutiner! Jo vi har läst och gjort som de skriver...bada ungarna, läs en bok, sjung en sång osv. Har fasen gjort allt och nu har vi en rutin. Vi badar, vi läser, vi sjunger och ungarna avslutar detta med att släcka och tända lamporna, springa upp och ner från sängen, hoppa i sängen och prata prata prata. VARJE kväll. Men....rutinen fungerar inte riktigt som den var tänkt från början. Det var tänkt att ungarna skulle ha varvat ner och t.o.m somnat redan efter boken.

Klart slut!
L

Fick en Gadd i hand

Vilken helg! Kanon! Min mamma och hennes man bjöd familjen på suprise i Stockholm. Ungarna lämnades till svärföräldrarna och kl. 16 skulle vi träffas på Stortorget i Stockholm. Här blev vi lite kulturella efter att ha fått frågan "Vilken händelse inträffade på Stortorget år 1520?". Stockholms blodbad! Visste ni att alla gamla stenar man kan se längs landsvägarna med siffror på är avstånd till brunnen som står mitt på Stortorget. Japp! Nu har vi lärt oss det vi som inte kunde. Intressant då jag faktiskt har undrat vad stenarna haft för betydelse.

Nåja, vidare till hotell Reisen (mycket bra hotell) där vi skulle tillbringa natten (fortfarande utan barn :), svidade om och gick en promenad till slutstation som blev Hamburger Börs, showen var "Oslagbart" med artister som Jessica Andersson, Niklas Strömstedt, Eric Gadd, Petra Mede och de två trollkarlarna som var med på Talang. Mycket bra och kul överraskning! Tack! Bra musik, bra röster, bra sketcher.

Efter fem timmar på arslet med middag och bra musik så börjar hjärnan gå igång. "Det skulle vara kul att få träffa på artisterna, Eric Gadd om inte annat, den gamle godingen. Man kanske skulle gå back stage, kanske man skulle få en autograf. Kanske på plånboken inte på en servett...nä inte autograf, töntigt i min ålder. Hmm". Nje lägg ner nu din toka!

Vi begav oss för att hämta ut jackorna och då..vad i hela friden!... ser självaste Eric Gadd gå vid baren en bit bort. Det var som en autopilot gick på, jag knatade fram utan att tänka ... tittade honom i ansiktet (som förstås visade ett stort frågetecken), sträckte fram handen och här.... Vad fan ska jag säga nu? vad hade jag tänkt nu? Be om en autograf på plånboken eller hur var det?  - "Hej, Öh, bra uppträde!". Tack sa han och jag pinnade i väg, skitglad! Ha ha Tänk att jag fick träffa på honom ändå, det var läckert.

Fick man inte chansen vid 20 så tar man den nu! :D

Men jag måste bara säga att tröttare publik får man leta efter i detta land. Varför, varför är folk så dåliga på släppa loss, om det är fartig musik så kan i allafall inte min kropp sitta stilla. Det är som det vore en skam att ställa sig upp och vicka på höfterna och klappa händerna. Herregud, det är musik och det är till för att kännas. Live! Tror också att artisterna uppskattar lite action och respons bland publiken, det är ju därför de står där. Ska tillägga att jag varit på fler sådana här tillfällen och publiken är lika stel bara för att det finns ett bord och en stol.

Efter showen gick vi tillbaka till hotellet, ca kl. 23.30. Vi gick upp på hotellrummen och lämnade jackorna, jag kilade ner lite före Thomas och skulle gå in till baren som visst hade förvandlats till ett fullproppat discotek. Ställde mig vid entren utifrån och där står en vakt, han tittar på mig och frågar "Hur står det till här då?" ÅH NEJ! Inte nu igen! - Bara bra, sa jag och fick en liten fågel stämplad på handen (phu, tack för det). De andra hade visst inte kommit dit än och jag kände mig malplacerad och kilade ut igen. Väl ute så bestämde sig Thomas och jag för att vara kvar på hotellrummet, beställde en varsin sandwichmacka (det största jag sett) till rummet och låg sen i sängen och åt till filmen "När lammen tystnar". Sen somnade vi, trötta föräldrar som vi är!
Lev och ha en trevlig söndag!
Linda

Gott slut!

Då var det snart dags för det nya året att komma. Man kan önska att det nya året bjuder på lite snö (men dock ej snöstorm den dagen vi flyttar i februari tack). Detta år har varit bra, en helt fantastisk semester och omväxlande arbete på jobbet, lite action med budgivningar och annat i slutet. Jag är nöjd!

Idag gjorde vi det jag länge velat men dragit mig för....badat på äventyrsbadet, Fyrishov. Vit som ett lakan (som de flesta förstås men ändå) och så skulle man hava en baddräkt!  Jag har en stram svart från Yasuragi men varför skrämma folk mer, jag fyndade en ny i butiken utanför. Kanske en våtdräkt hade suttit bäst på och då hade jag sluppit frusit, trodde det var varmare i huset. Till och med min mamma och hennes "gybe" som var med tyckte jag var ovanligt blek i nunan, tack för den när man ska ut och röra sig bland folk halvnaken mitt i vintern. Och så klart träffade man på både kollegor, gamla bekanta och... OCH den nya vägg-mot-vägg grannen som vi ska få (en gammal bekant det med föresten). Ja men det är väl lika bra han får chocken nu och inte första varma sommardagen då man ligger i solstolen och bländar på lilla gräsplätten.

Äh vad fan...jag bjuder på det! En glad själ lyser förhoppningsvis igenom den grådaskiga vinterlooken. Det är det inre som RÄKNAS!!!

Roligt var det i allafall och ungarna älskade det. Jag åkte en vattenrusch med Linnéa och när vi kom ner så hamnade jag snett med fötterna och båda två for under vatten. Kallsup förstås men det avskräckte inte 2,5 åringen, tack och lov! Emelie är fortfarande lite rädd att komma under vatten och det kanske bottnar sig i när jag doppade henne under vattnet vid nio månader (typ). Men simma kan hon snart  :)

Nu ska jag mysa! Gott slut på ER alla och hoppas att första dagen på året inte sovs bort ;) och inte resten av året heller!

Kram
Linda