Det finns jobb för allt

Satt på toaletten på jobbet idag och tittade runt på tvålpumpar,  toaborsten, papperslådor (kommer inte på vad det heter), toalett, kakel, golv, tak och handfat. Vidare började jag tänka på att GUD vad med produktionspersonal det måste finnas i världen, folk som monterar ihop allt det här, formar och skär kakel å plastmattor, monterar ihop tvålautomaten osv och då är det bara på toaletten , ett märke. Tänk de som limmar ihop tavelramar och sätter in plast/glas. Alla lampor, lampor i alla möjliga former, färger och storlekar, tänk allt folk som gör det! Fast den stora blombollen till lampa från Ikea får man montera själv, blomma för blomma! Stackars den människa ;-) Tänk alla som sitter och plockar ihop leksaker: bilar, talande dockor, hoppande hundar, hopprep, gjuta plastgrönsaker, minikök med inventarier, sy söta tårtor och bakelser, tillverka lera, vattenfärger och pennor. Annat som att tvätta trafikljus och skyltar, byta lampor på vägen, tillverkar bindor och tamponger (undrar hur dom gör såna?), montera ihop rakhyvlar, eltandborstar...
Visst finns det maskiner till hjälp men inte hela vägen.

Sen finns det den stackarn som målar om vattentornet "svampen" i ny vit färg, jag vet för jag har sett han.

Listan kan göras hur jävla lång som helst, jag orkar inte mer. Men kommer ni på något roligt så kommentera :-)

Hej!

Indianer är ett vist folk

Kopierade detta från ett inlägg av en vän på facebook. Och det är ju så sant som det är sagt!

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ” -I alla människor bor det två vargar som slåss.
Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit”.
” -Vilken varg vinner?”, sa barnet.
” -Den du matar”, sa den gamle mannen

Tror ibland att vissa i min omgivning bara matar den elaka vargen. Gud vad jag tycker illa om folk som beter sig som de står över alla andra. (Kan nog hända att jag med kan se ut så men inte jämt hoppas jag). Och sen de som dumförklarar en utan man ens hunnit yttra sig. (Undra just vem som gör bort sig då, inte jag i alla fall?). Eller när personen inte lyssnar, ligger med örat och lyssnar på andra samtal medan jag pratar. Ohövligt, hur tråkigt det än är att lyssna på.

Jag är ganska självmedveten och hör mig själv när jag låter illa eller sagt något konstigt. Och när jag vet så ber jag alltid om ursäkt om det inte kom ut som jag menade, så mycket kan jag bidra med. Nu har jag på senare år även börjat fråga hur den andra menar om jag tycker det låter illa eller om jag inte förstår. Oftast så är det inte så illa ment som man trodde. Där har vi det där med missuppfattningar.

Det är inte jämt jag har lust att sätta mig in i den andres värld och tänka "Hon/han kanske har en dålig dag" "Hon/han kanske mår dåligt" osv. Ibland känns det som att det är bara jag som ska "förstå" men nog tycker jag att det ligger hos var och en att skärpa till sig, säga hej och le ibland eller kanske tom fråga hur man mår och sätta sig in i dennes värld. Eller? Såklart att stress sätter ett annat ansikte på människan, men vi kanske kan hjälpas åt där. Lägga en hand på axeln eller säga "bromsa!". (Och självklart kan man tröttna på det med om det inte ger nåt  resultat).

Den jobbiga bezzerwissern som jag inte tycker om brukar jag oftast komma i kontakt med mycket bra till slut! Jag brukar ge sånt folk många chanser men går det inte så skiter jag i dem eller säger åt dem, det krävs två till tango! Nu skulle man kunna tro att jag inte tycker om personen för att jag inte får rätt eller min åsikt hörd ha ha Kanske då...nä, faktiskt handlar det inte om det. Det handlar inte heller om att jag ska få bekräftelse av nåt slag utan att få ett trevligt samarbete, samtal eller what ever!

Om hur man kan mötas och undvika konflikter kan jag prata hur länge som helst om. Har lite nycklar i fickan. Ibland använder jag dom och ibland tappar jag dom och vissa dörrar har gått i baklås och tar ett tag att öppna. Nu har jag blandat hej vilt här i texterna, tycker det är så intressant så jag vet inte vart jag ska börja eller sluta :).

...man är ju inte mer än människa! Och vi alla är störst bäst och vackrast!

Hej!

Rutiner

Det är något vi försöker att ha för barn mår bäst av det...eller? Nä men det är bra tycker jag, tydliga gränser och rutiner är vad de behöver. Vi föräldrar ska uppfostra de små individerna så de kan bli framgångsrika och kärleksfulla i livet. Med framgångsrik menar jag inte arbete utan livet i sig.

Här kämpas det idag med ex läggningsrutiner. Försöker att få in en härlig gosig kväll med böcker, lite mysprat och sen släckning. Men de envisa små fisungarna vill fortsätta hoppa i sängar, kliva upp och ner, stå på huvudet och gud vet vad. Självklart gulligt och roligt en stund men inte efter hundraelva gånger. Och detta har visst nu blivit en rutin, att lägga dom minst i en timme. Phu! Man låtsas sova, snarka, blir till slut något irrterad och säger bestämt att nu är det mörkt och det är sovdags. Nu ska vi vara tysta, blunda nu och så håller det på. Efter jag ledsnat efter 45 min så kommer pappa in och ungen somnar på två röda. Om pappa lägger först så blir det jag som får lyckan att få henne att somna på mindre än fem minuter. Emelie har nu en vana att somna till Emil (kanske inte det bästa medlet men ändå), det går lite snabbare då. Grejen är inte att de är pigga utan jättetrötta och har någongång under kvällen gått över till "andra andning" och då vill man inte sova. Har läst att barn nästan kan ha "ont" när de ska somna in, alltså jobbigt. Vi vet hur vi ska göra men det går ändå inte som vi vill.

Kan hända att det blir för mycket fokus på rutiner också. Det kan nog löna sig att slappna av lite i sitt pedagogiska tänkande och bara vara. Om vi föräldrar är harmoniska så blir barnen det också och det märks klart och tydligt iallafall på mina barn. Är jag något något lite stressad så blir dom det också...direkt. Så det gäller att stanna upp och se på sig själv när barnen är lite crazy. För där finns vanligtvis svaret, hos dig som förälder! Detta vet de flesta om förstås men det skadar inte att påminna sig själv ibland, speciellt om man är inne och snurrar i en stressbubbla.

Bäst att sluta här för det är ett ämne som man kan prata länge om.

Linda

Jag har lyckats!

För första gången i mitt liv blev kycklingfileérna inte torra, sega och trådiga. jippie!! Det var som att skära i smör! Jag är riktigt stolt över mig själv. Sen kopplade synapserna på kontoret idag, jag lade ihop ett och ett. Tjing tjing! En lyckad dag hittills alltså. Går ju som sagt under upplärning på ett vick jag har fått. Mycket känns igen eftersom den är byggd på min tjänst jag hade innan barnen kom till världen. Men mycket är nytt och det är skoj!

Vad konstigt det kan bli ibland. Hade äntligen beslutat för att komma igång med träningen och hittade ett lämpligt ställe som passade mig. Men...jag liksom glömde att gå dit för jag blev så nöjd över min inställning att jag nöjde mig med att vara nöjd. Så det kan bli!

Skulle höja sadeln på Emelies cykel igår och upptäckte att hon vuxit ur den rejält. Hon är lång tjejen. Så nu är det ut på blocket och kolla ny. Linneá fick en kanonfin trehjuling av mormor som fyndats på torget, bara det att hon är för kort. Nådde inte ner till tramporna men i höst kan det bli läge att testa igen. Det får bli att åka på bobbycaren i sommar och som är mer lagom när man bara snart är två år.

Hej så länge!

Valborg slut

Så var denna helg avverkad! I går var det fest i stan, massor med folk överallt och konstiga båtar som for ner för forsen i fyrisån. Jag vet...har sett det hundra gånger förr, så jag behövde inte gå ner till stan i år. Nä med två härliga busfrön och vagn, själv (för gubben jobbade) så hoppade vi det. Hade tänkt men..nä! Istället blev det en busig förmiddag och sen sillunch hos min pappa. Vidare mot kvällen åt vi middag inne för det var ju så j-vla kallt ute, så ingen grillning för oss. Sen gick vi över till grannarna där det var fullt hus med föräldrar och ungar. Det var supertrevligt, missade första kasen kl. 20 men tur så hade vi en till som startade kl. 21. Råkade bli lite rund om fötterna (fast tur inte lika rund som min sambos fot ha ha) Vi sa att grannen måste ha spetsat det vin och whiskey som vi bjöds på, för så här runda kunde vi inte ha blivit.(Whiskey, hallå!)  Jag hade ju bara tagit två glas vin, eller var det tre eller?  Fast för mig kändes det i allafall värst efter vi lagt barnen, som tur är. Vill ju inte att de ska tycka att mamma och pappa är konstiga.

De ska aldrig få se mig full. Inte för att jag brukar bli det, det är ingen stor risk (det finns ju en dag i morgon också, så tänker jag nu som förälder) men det kan hända att lite rund blir rundare. Tror aldrig att jag har sett min mamma eller pappa jobbigt onykter, lite glad i hågen kanske men inget värre. Det tackar jag för! Verkligen!

Det här med fester blir väldigt sällan nu (då menar jag fest) och det känns som jag gjort det där klart för länge sedan. När jag hör folk som är uppe fram till morgonen, så undrar jag. Vare sig det är 20- åringar eller jämngamla med mig. Fattar inte hur man orkar, ärligt talat, hur fan orkar ni? Hur överlever ni dagen efter?  Inte ens när jag var 20 så ville jag att vara uppe så länge. Usch, vilken ångest dagen efter, huvudvärk, illamående och inte klara av att lyfta ett finger ens. (Fast det kan man få även om man går och lägger sig klockan 24, men återhämtningen går snabbare). En gång i för x antal år sedan så åkte vi, ett gäng, båt till något partyställe. När festandet började gå mot sitt slut och solen börjar gå upp igen då var det dags att sova. I en liten båt med ruff, inga gardiner och solen lös igenom fönstret. Samma kläder som på dagen, inget borsta tänder, sminket vid knäna och började bli en bakfull nykter med tokångest. Ville att klockan skulle vara mörkt och jag i min säng. Om inte jag får sova ordentligt så får jag ångest. Kunde bli stressad när det börjar ljusna när man klev ut från krogen, . "Nu ringer klockan och jag tappar skon, fort hem, fort fort i säng.". Det var förr det!

Såklart jag tycker om fest, någon gång ibland. Men jag värdesätter nu mer något glas på en pub med goda vänner. Att dansa av sig på ett juste dansgolv, helt klart kul men kanske inte till klockan fyra på morgonen :-). Jag lägger mig fortfarande helst när det är mörkt. Men medans det är party så är det party! Ja, det är jag det och det måste ju finnas fler i detta avlånga land.

Party on!

Från en gammal partypingla