Så var denna helg avverkad! I går var det fest i stan, massor med folk överallt och konstiga båtar som for ner för forsen i fyrisån. Jag vet...har sett det hundra gånger förr, så jag behövde inte gå ner till stan i år. Nä med två härliga busfrön och vagn, själv (för gubben jobbade) så hoppade vi det. Hade tänkt men..nä! Istället blev det en busig förmiddag och sen sillunch hos min pappa. Vidare mot kvällen åt vi middag inne för det var ju så j-vla kallt ute, så ingen grillning för oss. Sen gick vi över till grannarna där det var fullt hus med föräldrar och ungar. Det var supertrevligt, missade första kasen kl. 20 men tur så hade vi en till som startade kl. 21. Råkade bli lite rund om fötterna (fast tur inte lika rund som min sambos fot ha ha) Vi sa att grannen måste ha spetsat det vin och whiskey som vi bjöds på, för så här runda kunde vi inte ha blivit.(Whiskey, hallå!) Jag hade ju bara tagit två glas vin, eller var det tre eller? Fast för mig kändes det i allafall värst efter vi lagt barnen, som tur är. Vill ju inte att de ska tycka att mamma och pappa är konstiga.
De ska aldrig få se mig full. Inte för att jag brukar bli det, det är ingen stor risk (det finns ju en dag i morgon också, så tänker jag nu som förälder) men det kan hända att lite rund blir rundare. Tror aldrig att jag har sett min mamma eller pappa jobbigt onykter, lite glad i hågen kanske men inget värre. Det tackar jag för! Verkligen!
Det här med fester blir väldigt sällan nu (då menar jag fest) och det känns som jag gjort det där klart för länge sedan. När jag hör folk som är uppe fram till morgonen, så undrar jag. Vare sig det är 20- åringar eller jämngamla med mig. Fattar inte hur man orkar, ärligt talat, hur fan orkar ni? Hur överlever ni dagen efter? Inte ens när jag var 20 så ville jag att vara uppe så länge. Usch, vilken ångest dagen efter, huvudvärk, illamående och inte klara av att lyfta ett finger ens. (Fast det kan man få även om man går och lägger sig klockan 24, men återhämtningen går snabbare). En gång i för x antal år sedan så åkte vi, ett gäng, båt till något partyställe. När festandet började gå mot sitt slut och solen börjar gå upp igen då var det dags att sova. I en liten båt med ruff, inga gardiner och solen lös igenom fönstret. Samma kläder som på dagen, inget borsta tänder, sminket vid knäna och började bli en bakfull nykter med tokångest. Ville att klockan skulle vara mörkt och jag i min säng. Om inte jag får sova ordentligt så får jag ångest. Kunde bli stressad när det börjar ljusna när man klev ut från krogen, . "Nu ringer klockan och jag tappar skon, fort hem, fort fort i säng.". Det var förr det!
Såklart jag tycker om fest, någon gång ibland. Men jag värdesätter nu mer något glas på en pub med goda vänner. Att dansa av sig på ett juste dansgolv, helt klart kul men kanske inte till klockan fyra på morgonen :-). Jag lägger mig fortfarande helst när det är mörkt. Men medans det är party så är det party! Ja, det är jag det och det måste ju finnas fler i detta avlånga land.
Party on!
Från en gammal partypingla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar