Fast dessa dagar har varit sååå långsamma. Det har varit så lugnt på jobbet så jag tror jag måste glömt något. Tycker inte om när jag inte får vara kreativ. Och när det blir lugnt så blir jag trött och då blir jag deppad för jag blir trött. Åh till slut så vet jag inte om jag är trött för jag är deppad eller deppad för jag är trött.´
Ikväll är det bråk igen, med ungarna. Fan vad jobbiga dom är när dom är övertrötta. Allt är nej, slåss och skriker, rivs och bits. Kvällarna är för tillfället inte lugna och harmoniska. Jo, var tredje dag ungefär för då brukar Emelie somna i soffan efter middagen. En annan vill ju ha det där mysiga med lugna barn i knät och se en bra film eller läsa en bra bok men ack...nej. "Vänta tills de börjar i skolan, då vänder det". 2 år kvar! Visste ni att det finns trotsåldrar? (utvecklingsår då!) Tror visst att det är trotsår varje år. Tänk när Emelie är sex år och Linnéa fyra...Två Trotsår på en gång. Yippie!
Nu ska vi vara glada för att vi har friska barn och underbara barn. SÅKLART! Vi ska vara glada för allt vi har. SÅKLART! Ibland blir jag trött över att få höra sånt som "tänk på barn i afrika" eller "de som inte kan få barn" eller liknande, då när jag är helt jävla slut och inte har en uns ork i kroppen. Ja, tacksam är jag såklart men den informationen ger mig inte den ork jag skulle behöva vid tillfället. Jag ställer mig inte upp och hjular direkt. Informationen gör ju att man mår ännu sämre istället "Nu är jag en dålig människa också som inte är tacksam nog". Nä mitt lilla dilemma kan vi glömma, trycka undan de små obetydelselösa känslorna, kör vidare bara tills du står med huvudet i väggen! Nu känner jag inte så men jag gjorde det ett tag, vaknade med näsan 5 mm från väggen.
Alla utgår vi från de liv vi lever just nu, med de erfarenheter vi har varit med om och tagit till oss. De finns de som förstår det ena och det finns de som förstår det andra. Alla står vi på varsina trappsteg, alla utgår vi från våra egna liv. Man måste själv uppleva, känna och lära sig av sina egna upplevelser. Sen kan man lyssna, försöka förstå och ta till vara. Man behöver ju inte springa över gatan i onödan om jag får säga så. Så ni underbara...se för guds skull inte ner på dom som kanske inte "förstår", de människorna ser från ett helt annat håll och från deras håll är det också rätt och förståerligt! De är inga stackare heller för den delen bara för att de inte kommit till någon sorts insikt.
Nu har jag lugnat ner mig lite och pussat på mina älskade barn. De har egen vilja och den ska de få behålla...till viss del ;-)
Må så gott!
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar