Ni vet att om man åker bort så brukar det ibland kännas som att vägen hem går långsammare än när man åkte till ett ställe. Men i helgen gick resan från Flen väldigt fort hem, en halvtimme fortare rättare sagt. Min kära sambo till kartläsare ville att vi skulle svänga av till Oslo, Norrköping på vägen ner. "Nej" sa jag "det kan väl inte stämma, Oslo?". "Jo vi ska svänga här enligt min navigatör, sväng nu! NU!". Jaha Jo Ok då, jag svängde vilket visade sig vara rätta vägen till Eskilstuna. En halvtimmes omväg till Flen. Synd att vi inte hade tid med att gå på Djurparken när vi ändå var där. De var bara att åka igenom och se en annan del av Sverige. Vi startade tidigare än alla andra och kom samtidigt som dom. Och hör på detta...den som åkte dit för gliringar var jag det för att ha kört fel, fast det var min älskade kartläsare. Mörtar! Ska lita på min instinkt nästa gång (och hålla för öronen) .
Och ni latoxar.... vad har hänt med att kolla på vägen och läsa skyltar? Förra gången en "felkörning" skedde var med GPS, då var det mitt fel också för att vi inte svängde av där vi skulle. Då satt jag bredvid och undrade om vi verkligen skulle ta just den vägen, genom stan. GPS verkar tala om närmsta vägen men kanske inte alltid den smartaste vid mycket stadstrafik exempelvis.
Nu är en felkörning inte alltid av ondo (förutom i Stockholm, Sthlm är ett undantag!), även om man kanske inte har en halvtimmes tid så får man iallafall en möljlighet att se nåt man inte har sett förut.
Appropå Stockholm, där önskar jag en GPS, kört fel allför många gånger, kör fel varannan gång när jag ska till min kompis. Var det upp där eller vägen rakt fram...det var nog ditåt...? Åh så kör jag fel, igen. Ner på någon gata och irrar, gör u-svängar och kör in på gator jag säkert inte alls får beträda. Här hinner man inte bekanta sig med någon jävla utsikt och försöka känna igen sig till nästa gång. All koncentration går till att hitta tillbaka till den jäkla vägen du kom ifrån. Snart ska jag dit och hälsa på igen och jag bävar för att köra fel för jag minns återigen inte vilken gata jag tog för att komma fel. Båda gatorna är liksom så bekanta nu.
Ok ok Jag har tänkt lite. GPS är väl godkänt MEN man bör kanske inte förlita sig på den helt och jämt. Dumt att låta hjärnan slöa till ytterligare. Kanske jag pratar om min egen rädsla att bli helt "hjärndöd", att inte kunna tänka själv. Tänk bara på miniräknaren när den introducerades i skolan, ja då slutade iallafall jag använda den delen av hjärnan. Så fort det blir att räkna så åker fingrarna fram framför ögonen (1, 2, 3...)
Ha ha ja ja världen och livet är väl underbart eller vad säger ni?
Kram på Er alla!
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar