Hektiskt

Jamen hörrni, mindre stressigt kunde det ha varit i torsdags. Det började med att Thomas ringde kvart i nio (en kvart innan ungarna lämnas på dagis) och frågar efter sina hemnycklar. Hmm börjar rota i min knökfulla väska och hittar först mina och sen hans. Det var en halvtimme tills jag hade ett möte på jobbet så det var bara att slänga sig i bilen och åka hem. Spöregn! Stod i dörren och väntade hem gubben som i sin tur hade gått ut utan paraply eller regnjacka. Springandes kommer han hem...dyngsur! Jag kunde ju faktiskt åkt och hämta honom, så då fick man lite ångest. (Stackarn, men går man utan skydd i regn ja då blir man blöt förstås).

Åter tillbaka till jobbet, dagen löpte på bra. Men det gnagde lite i huvudet på mig, Emelie skulle börja på gymnastik en tim efter hämtning och jag skulle på middag samma tid. Planeringen för denna dag hade stupat. Slutade jobbet, in i affären för att handla mellis, hämta dagis, hem och mata mellis, jag sprang och serva ungar medans jag bytte om, in i bilen med två griniga ungar (Phu. En röst hörs långt bort i dimman "JAG VILL INTE GYMPA", ut ur bilen vid skolan, möta upp mormor och plastmorfar som skulle vara barnvakt. VART är GYMPAN? Tre vuxna och två barn irrade omkring och letade efter lokalen. "Men det SKA vara här!".

Visst bara nästa vecka!

Ringde en granne som bekräftade att stället var rätt men veckan var fel. Hem med allihopa, bytte bilen mot cykeln och regnkläder. Pinna ner mot staden och äntligen äntligen kom jag att sätta ner rumpan på rätt ställe. I soffan på "La Fleur" som hällde upp det godaste vinet jag någonsin smakat. Sen hade jag en riktigt kul och trevlig kväll med mina närmsta arbetskamrater. Slutet gott, allting gott!

Andas!

Linda