Idag har Linnéa haft lite otur. Ramlade baklänges på den minsta varianten av "bil", blod i håret, jag rädd för hur såret skulle se ut. Tack och lov var det bara ett litet sår. Sedan nöp Linnéa till Emelie, som svarade med "klorna" och rev till under ögat ner på nyckelbenet. Inte lätt att vara liten ibland. Svettig dag idag! Emelie trotsade halvvägs till en vän, skulle promt inte cykla, skulle promt inte röra sig ur fläcken. Där satt hon på backen och tjura, håll för öronen och sa "bla bla bla bla" när jag försöker prata, det höll vi på med i 20 min. Tre gånger, 10 meter kom vi mellan varven. Till slut låste jag fast cykeln vid en lyktstolpe och skulle ta henne under armen men då reste hon på sig och cyklade med. Det var jobbiga 20 minuter kan jag lova. I slutändan började Linnéa skruva på sig och skulle springa iväg också.
När vi kom fram kom Emelie och satte sig i knät och gav mig en kram. Hennes sätt att säga förlåt. Gumman, sötnosen! Ungar kan vända på en hand, sur och sen glad. (En annan räknar till hundra, ett par gånger!) Det är skönt att de är snälla, söta, goa, hjälpsamma, underbara mellan varven.
Hörde en låt på radion ikväll, kunde ha varit bra om det inte dök in en skrikande, mörk röst som måste ha kommit från underjordens mörkaste hålor eller nån som kräktes samtidigt som han skulle sjunga. Hörde inte en bokstav. Synd att det inte går att skriva så som han lät, då hade ni fattat vad jag menar.
Mors!
Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar