Tittade upp mot himlen igår, stjärnklart. Älskar himlavalvet med alla stjärnorna. När jag gick i trean (?) lärde vi oss om solsystemet. Detta och om kroppen var det roligaste att lära sig då. Kunde varje ben i kroppen. Inte på latin förstås. Minns en jättelik teckning av ett skelett och känslan av hur kul uppgiften var. Kanske borde ha blivit doktor. I allafall så stod jag och försökte se himlavalvet igår men stadens ljus förstörde känslan. Gud, jag tittar aldrig upp längre. Borde åka ut till min vän som bor på landet, lägga mig på backen och bara njuta av utsikten en stund. Spana in alla stjärntecken. Dags att stanna upp lite och låta alla fem sinnena få smaka ordentligt. Tänkte på det också när jag tvättade mig med en ny kräm. Jag kunde inte sluta lukta förrens jag fick in skummet i näsan, så gott luktade den.
Jag älskar min mamma! Appropå ingenting. Idag när hon gick härifrån så stod vi i fönstret och vinkade. Vi har en stor gräsplätt utanför med två små unga träd. Mamma vinkade och vinkade medans hon gick över gräsplätten. Då skriker Emelie ut genom fönstret "MORMOR! Dansa runt träden, dansa runt träden". Och mormor dansar runt träden! Och runt den dansande mormor bor det 150st grannar. Ja, jag älskar henne för att hon gör detta för mina barn. Spontant och helt fantastiskt!
Kram på er!
Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar