Det pratas inget annat än längskidor runt mitt lunchbord och på facebook. Tjejvasa på G. Hua, skulle ALDRIG ställa mig på ett par längdskidor igen. Är tot skadad från skolan, det enda som var bra med det var blåbärssoppan. Jag kom ingen stans...ett steg fram och två bak, mer fart än så vill jag ha! Och inte tala om genomfrusen varje gång.
Slalom är roligare. Ingen snygg stil och ibland så gick det alldeles för fort.
Skadade tyvärr knät när jag åkte störtlopp i Sunnersta backen vid sju års ålder så gärna medelbackarna för mig. Nu var det mååånga år sedan jag stod på ett par skidor och skulle nog få mjölksyra direkt i benen :-)
Ett skidminne
När jag var liten så fick jag följa med min pappa och hans dansband till fjällen. Minns att han skulle tävla slalom en dag, jag följde förståss med upp till toppen för att åka med en bit. Där blev det tvärstopp, oj vad det var brant. Pappa åkte lite före mig och´märkte inte att jag stannade, och där blev jag ståendes med hjärtat i halsgropen och visste fan inte hur jag skulle komma ner. (Ser mig själv, den jättestora backen och inte en människa till hjälp) Det var bara att ploga, ploga och ploga. Både kropp och psyke var slut när jag äntligen kom ner. Missade förståss farsans åk och gissa om han fick skäll som "lämnade" mig däruppe!
Det var då det :-) Nu åker jag hellre pulka med ungarna eller ännu hellre...stjärtlapp!
Se upp i backen!
Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar