Vi bor på andra våningen men det är som tredje. Ingen hiss! Här har man konkat och burit på ungar, ica kassar, väskor som ungarna har till dagis och min egen väska. Packåsna, det är vad man är.
Det är lagom roligt när barnen som lärt sig gå VÄGRAR att gå. Där står vi och skriker på varann ett tag så det hörs in till varje granne. "jag orkar inte mamma, bääääär mig". Jodå visst har jag ställt upp på det vissa gånger, inte konstigt jag är kort. Men ibland lämnar jag den stora och släpar upp den andra. Till slut ringer det på dörren, då har Emelie masat sig upp och kryper in i hallen. "mammaaaa, ta av mig skorna".
Tänk om det fanns ett handag i ryggen på ett-åringarnas overaller så man kunde ta dom som en väska upp. Skulle suttit fint idag när det var Linnéa som la sig i trappen och vägrade gå. (Alltid nån av dem).
Nu vill jag att det dyker upp ett älskvärt objekt, hus eller lgh på markplan. Vi måste komma ner på backen för kunna släppa ut ungarna (har ingen lust att vänta tills de fyllt sju eller så). Och tänk så mysigt att grilla, ha en liten badpool, sitta i trädgården med ett glas vin när ungarna lagt sig, kunna springa ut och in å samtidigt ha koll.
Hus får det bli utanför stan eftersom vi inte har råd med en fyra miljonersvilla eller så får det bli en lägenhet i närheten där vi bor. Fast det är ju sviiindyrt överallt nu, hutlösa priser, skamliga priser, makalösa priser! Synd att vi inte vill bo där det är billigt fortfarande.
Har hittat två intressanta objekt. Visning om två veckor, håll tummarna!
Kram
Linda
Håller tummarna!!
SvaraRadera