Bilderna talar för sig själv

Önskar jag kunde säga att barnen gjort dem helt själv men så är icke fallet. Bilderna talar om vilken fin konditor jag är. (Se även inlägget "Det går att misslyckas...")


Vem har gjort nr två på min plåt?? Ser ut som bajs...bokstavligen!

Här i bild 1 var det meningen att det skulle ligga tre rullade längder. Men hur i hela friden rullar man en kladdig smet? Jo, höll förstås på att glömma mjölet men det kom i till sist. Detta ska alltså bli chokladsnittar! 

Bild 1: Vad ska man säga?

 



Bild 2 blir liksom lite utbredd, för utbredd. Bild 3 Smakar hyfsat men tunna som havreflarn. 

 

Bild 2: Det breder ut sig  massor.



 

Bild 3: Nu 2011 Moderniserad! I år bryter vi även kakan i osymetriska bitar och lämnar den fina raka chokladsnitten med sneda kortsidor bakom oss.




Drömmar 

Nä men vi försöker igen, morsan ger inte upp! (Fast jag kanske borde, det finns faktiskt en Ica som säljer kakor). Då blandar vi i allt igen och knådar knådar knådar ååå knådar....det är tänkt att det ska bli en fin klump men degen säger annat. Här ska det också rullas längder och skäras i små bitar som ska rullas till små bollar. Men skiten bara faller isär, smulpajsdeg. Det blir att göra bollar så gott det går.


små runda bollar

  Eftersom jag smidigt ställer in drömplåten i 200 graders värme efter chokladsnittarna så blir drömmarna brända på undersidan och smakar not good! Åtta stycken som blev över på en ny plåt sänktes till 150 grader och blev hyfsat (men jag glömde tiden).

Det är bara att inse...jag är inte en konditor och jag är ingen bullmorsa!


Det blev mardrömmar!

(Om bilderna hoppar hit och dit så kan jag inte göra något åt det. Verkar hoppa hur de vill fast jag bestämt vart de skall ligga i texten.)

Nu ska jag dega!
Linda